Livets mening är inte alltid lätt att förstå men då och då händer det saker som får en att känna frid även då mörker kan dominera och begränsa ens sikt.

På bilden min far, en man som hela sitt liv har offrat sig själv för andra.
Ganska godtrogen av sig och tyvärr inge vidare affärsman men lika dålig som han var på affärer desto större hjärta.
Vi pratar om en människa som bara ger och ger, han kunde vara skuldsatt, bara ha 50 kr kvar i plånboken och ändå ta dem och ge dem till mig när jag var yngre så jag kunde köpa något gott.
När vi är på Cypern så gör han allt för att vi ska ha det bra, till och med byta sovrum så att vi får ett större rum.

Han är skuldsatt upp till öronen och bankerna jagar honom så går han och installerar en aircondition i vårt rum (vi är där en gång per år) så att det inte är för varmt för barnbarnen.

Jag skulle kunna ge exempel efter exempel på sann uppoffring men vill komma till ämnet.
Sann uppoffring är inte att ge när man har, utan att ge när man inte har och bör tänka på sig själv och ens egen överlevnad.

Jag ville få pappa att ta en liten break från helvetet där nere och köpte biljetter för honom och min mormor så att de kunde komma hit.

Jag skulle skämma bort honom.
Vi var i flera jaktbutiker och köpte en massa roligt. Han fick min bil så att han kunde åka runt. Jag lånade även en XC60 en hel dag där han fick ha den.

Vi var på skjutbanor och sköt en massa och självklart på jakt, bio m.m.
Det gör ont att pappa inte får uppleva sånt oftare och jag ville få honom att uppleva detta nu.
Jag gjorde av med ett par månadslöner men glädjen i min fars ansikte varje gång vi gjorde roliga saker gjorde det att dessa pengar betydde ingenting.
Igår var det dags för honom att åka hem till hårt arbete och tuffa omständigheter igen.

Jag visste att han inte hade pengar så jag växlade en summa och gav det till honom så att han inte kommer hem med en tom plånbok.

Han vägrade först ta  emot dem men jag ställde en fråga till honom.
Pappa, om det var jag i din sits hade du gjort detsamma för mig?
Utan att tänka sa han JA.
Bra ta emot pengarna då sa jag.
Han tittade på mig och bara kramade om mig, gav mig en puss på kinden och sa:
Om jag inte hade dig.
Ja, jag kan inte beskriva hur jag kände då.
Nu kommer vi till det som har med rubriken.
Samma dag kommer det helt plötsligt in en massa beställningar på webbshopen.
Helt bara så där.
Var det en tillfällighet?
Jag vill gärna tro att någonstans där i mörkret så finns det ljus då ens handlingar kommer från hjärtat.

I vilket fall så var jag glad över de senaste veckorna då far och son fick umgås och ha roligt då det sällan händer.

Min bror har ofta kritiserat mig för att efter ett tag då man ställt upp för en person och märker att den personen inte ger något tillbaka utan bara rider påens goda hjärta reagerar starkt.
Han tycker inte att man ska ta upp allt man har gjort för den personen som ett slag i ansiktet.
Och till viss mån så stämmer det, märker man att personen i frågan utnyttjar en så är det bara backa och sluta vara ett offer för den personen.
Men samtidigt är frågan vem är den som är värst?
Han som efter ett tag reagerar och säger ifrån då den blir utnyttjad eller den som utnyttjar utan samvete eller respekt för den andras uppoffringar?

Ja..jag kan bara lägga energi på att bli bättre själv och låta de andra kämpa med sina egna brister.

Tittade på svenska hollywoodfruar och konstaterade att dessa är moderna tiders clowner som tillåter sig själv visa för miljoner människor att spendera tid och pengar på totalt löjliga saker. Som att en hund (som ser ut som en råtta) blir behandlad som den vore mer värd än en människa och känna ångest då de inte lyckas köpa rätt porslin är viktigare än att förädla och förbättra dess relationer med andra människor och sina egna barn.
De försöker köpa sig lycka vilket man ser direkt att det aldrig räcker till och samtidigt slänga ut sig en massa rent sagt korkade uttalanden.
Det tråkiga är att det finns en hel del människor som ser upp till t.ex. Montazami och "gänget".
Vad hände med

Integritet?

Uppoffring?

ödmjukhet?
sann kärlek?


En liten tanke till dessa människor som gör skillnad i detta liv, jag hyllar min far och alla dessa människor som kämpar mot alla odds och trots det delar med sig av sitt "torra lilla levebröd".

SLUT!!