http://www.finest.se/mikaelalauren

Detta är det utryck en väninna valde att använda då hon åter ingen blivit kraftigt besviken av människor hon trodde hon kunde lita på.

När jag läste det på Facebook och hur upprörd hon var över att någon/några gick bakom ryggen på henne så påminde det mig hur många gånger jag gått igenom samma sak de senaste åren.

Helvete, så många gånger jag vart "Rövknullad" så borde jag gå på "två trottoarer samtidigt" .

Syftet med det jag skriver nu är att få en klarhet om varför man blir "rövknullad" upprepande gånger och kanske få vissa att minimera denna smärtsamma upplevelse.

Det tog mig 35 år innan jag fattade vad jag gjorde för fel, och det krävde att jag verkligen slog botten innan jag fatta.

En person kom i mitt liv för ett års sedan och genom en riktigt smärtsam tid få mig vakna och se mitt liv på nytt.

Varför blir vi om och om besvikna, "rövknullade", utnyttjade, "hugna i ryggen" m.m.?

1. Jo för att det finns människor som:

- Är egocentriska och kan bara tänka på sig själva

- Är psykopater (2-3% av Sveriges befolkning har denna sjukdom alltså ca 200-250 000)

- Är svaga och fega och där med följer strömmen av resterande i samma tänkande

- Inte har förmågan att handskas med andra med ära, moral och rätt och fel känsla som riktlinje.

- Är barnsliga i deras tänkande och har inte förmågan att växa som individer.

Ja skulle kunna fortsätta hur långt som helst..

Det som skiljer oss från djuren är inte bara intelligens som många tror.

Förklarade senast för en gäst igår, som trodde att hans intelligens och att han var ekonomiskt oberoende "was the shit".

Empati, ödmjukhet, måttlighet var ord som jag slängde ifrån mig och fick honom att vara tyst och gå därifrån.

Så hur gör man för att minimera detta rövnullande som är så fruktansvärt smärtsamt, speciellt då "sand" används istället för glidmedel .

Jag förstod att det gällde att inte utsätta sig ständigt för situationer som ger dessa människor möjligheten att göra en illa.

Bara för att man är själv korrekt, inte utnyttjar, inte luras, inte ljuger m.m. så innebär det inte att alla är som du.

Det är snarare vanligt att de inte är som du.

Alltså vara försiktig hur man öppnar sitt hjärta för andra, hur man blottar sitt inre och visar sina svagheter, hur man gör affärer med andra m.m.

Ex. På sin arbetsplats hamna i en situation och tro att ens kollegor kommer backa upp dem men de bryr sig bara om sin egen ficka och framtid.

Åtgärd: Se till att inte hamna i situationer där du kommer behöva kollegor till hjälp men som du inte kan räkna med.

Ex. Ge dig in i affärer med andra som du inte känner riktigt bra (även då man tror att man känner någon så kan det visa sig något annat) och tro att de kommer vara lika korrekta som du.

Ack vad jag har gjort det så många gånger, jag har varit så nära att göra saker som inte hade varit bra för min och barnens framtid. Hade det inte varit för en viss person som fick mig inse saker och ting så hade jag suttit inne idag. Det hat jag kände gick inte att beskriva.

Men sanningen var att jag valde kasta mig in i affärer med en person som jag borde vara mer försiktig med.

En person som visade sig vara sjuk besatt in pengar att han inte kunde ens känna kärlek till sina egna barn (Psykopat).

Åtgärd: Lär känna personen först, skriv ner avtal, överenskommelser m.m. eller se till att du har makten att avbryta ett samarbete utan att den andra kan göra dig illa.

Samma sak gäller i kärlekens namn då man öppnar sitt hjärta, flyttar ihop, skaffar barn på nolltid m.m. och sen kommer på att det var fel person.

Kärleken är blind!!

Åtgärd: Ta det lugnt, lär känna personen, PUT HIM/HER TO THE TEST.

Jag har varit alltid noga med att inte lova mer en vad jag kan ge när det gäller kärlek.

Det här är vad jag kan ge, jag kan inte lova dig något.

Trots det så ha vissa människor benägenheten att höra en men inte lyssna på en.

Helt plötsligt så tror de att de äger en.

Och då försöker de med alla möjliga sätt att sätta klorna i en.

Till och med att försöka bli med barn trots att man varit överens att "inga barn tack just nu" (men det ligger även  i ens egen ansvar att säkerställa att detta inte sker).

Sluta göra uppoffringar för andra om inte du kan vifta bort det och glömma då det visar sig att de bara utnyttjat dig och har inte förmågan att göra något för dig när du behöver dem.

Förut så blev jag väldigt ledsen då ens eget blod efter att man gjort massor av uppoffringar för dem sket i en när man behövde dem som mest, när de valde andra framför en för tillfällets behag.

Idag är det enkelt, jag har slutat göra saker för dem och gör endast det som för mig inte betyder så mycket av min tid och energi och inte skulle drabba andra (tex mina barn).

Jag sparar det till några få människor som är verkligen de jag behöver i min närhet.

Detta betyder inte att man skall sluta bry sig, ställa upp för andra m.m. utan att vara mer försiktig och mindre berörd då andra inte har samma ödmjuka förmåga.

Varje gång du blir ledsen, besviken, förkrossad så är det energi som går till spillo och som du borde lägga på annat.

Annalyser händelsen, lär dig av den och hitta sätt att inte hamna där igen.

Dock måste jag säga att man måste lida och begå en del misstag i livet innan man lär sig att uppskatta det man har och lär sig vara "människa" med de rätta egenskaperna.

"You fall so you can learn to stand again" sa livsfilosofen.

Men någon gång måste du lära dig av dina misstag och ju fortare du gör det desto mindre risk för katastrofala händelser.

Kan du komma på det innan 35 års åldern så kommer du ligga mycket bättre till än mig 

Men bättre sent än aldrig.

Ibland så är bästa försvaret en attack.

Men försök att lägga all energi på hur du skall reparera en skada en att hur du skall hämnas den.

Kan du hämnas i syfte för att hindra från att hända igen så är det kanske ett måste.

Lär dig förstå dina fiender, hur de fungerar m.m.

Lär dig att kunna identifiera andra människor på rätt sätt och med en viss reservation.

Allt är inte som det se ut.

De man tror är sämre människor kan visa sig vara de bästa och de som man trodde var så fantastiska kan vissa sig vara rena mardrömmen.

Lägg energin på era barn om ni har och hitta styrka genom dem för att orka gå vidare.

Jag kommer skriva om en viktig energislukande grupp som man absolut bör undvika.

Psykopater (rekommenderar att söka det på internet och läsa om dem).

De är skadade människor som gör allt för att nå sina mål utan hänsyn eller empati till någon.

De är svåra att upptäcka men finns bland oss och ständigt letar efter nya offer.

De är manipulerande, grymt vältaliga, ger ett sken av anständighet och tilltro.

När de har satt klorna i en så gör de allt för att hålla sig fast.

Här har vi grymt duktiga rövknullare.

Mer om dem snart.

Jag är inte sponsrad på något sätt och jag skriver inte för att tjäna (ekonomisk) något på det.

Men jag vill ha någon mening i mitt liv och om jag kan hjälpa andra genom mina erfarenheter och göra deras liv lite enklare så gör jag något rätt.

Det finns en bekant till mig som kämpar mot cancer, en kille som är full av liv och i sina bästa år.

Trots det helvete han går igenom så är han där och kämpar för att hjälpa andra.

Han går på tung medicin och trots det vägrar trycka sig i en hörna och tycka synd om sig.

Istället lägger han energi på andra.

En riktig hjälte och någon att ta lärdom av om livets mening.

Hur mycket jag vill gärna tro att jag är en kämpe så har jag mycket att lära mig av honom.

Sprid detta vidare, det kanske finns folk som kan ändra sitt liv, och få nya krafter i livets turbulens och bakslag.

SLUT!!

Livets mening är inte alltid lätt att förstå men då och då händer det saker som får en att känna frid även då mörker kan dominera och begränsa ens sikt.

På bilden min far, en man som hela sitt liv har offrat sig själv för andra.
Ganska godtrogen av sig och tyvärr inge vidare affärsman men lika dålig som han var på affärer desto större hjärta.
Vi pratar om en människa som bara ger och ger, han kunde vara skuldsatt, bara ha 50 kr kvar i plånboken och ändå ta dem och ge dem till mig när jag var yngre så jag kunde köpa något gott.
När vi är på Cypern så gör han allt för att vi ska ha det bra, till och med byta sovrum så att vi får ett större rum.

Han är skuldsatt upp till öronen och bankerna jagar honom så går han och installerar en aircondition i vårt rum (vi är där en gång per år) så att det inte är för varmt för barnbarnen.

Jag skulle kunna ge exempel efter exempel på sann uppoffring men vill komma till ämnet.
Sann uppoffring är inte att ge när man har, utan att ge när man inte har och bör tänka på sig själv och ens egen överlevnad.

Jag ville få pappa att ta en liten break från helvetet där nere och köpte biljetter för honom och min mormor så att de kunde komma hit.

Jag skulle skämma bort honom.
Vi var i flera jaktbutiker och köpte en massa roligt. Han fick min bil så att han kunde åka runt. Jag lånade även en XC60 en hel dag där han fick ha den.

Vi var på skjutbanor och sköt en massa och självklart på jakt, bio m.m.
Det gör ont att pappa inte får uppleva sånt oftare och jag ville få honom att uppleva detta nu.
Jag gjorde av med ett par månadslöner men glädjen i min fars ansikte varje gång vi gjorde roliga saker gjorde det att dessa pengar betydde ingenting.
Igår var det dags för honom att åka hem till hårt arbete och tuffa omständigheter igen.

Jag visste att han inte hade pengar så jag växlade en summa och gav det till honom så att han inte kommer hem med en tom plånbok.

Han vägrade först ta  emot dem men jag ställde en fråga till honom.
Pappa, om det var jag i din sits hade du gjort detsamma för mig?
Utan att tänka sa han JA.
Bra ta emot pengarna då sa jag.
Han tittade på mig och bara kramade om mig, gav mig en puss på kinden och sa:
Om jag inte hade dig.
Ja, jag kan inte beskriva hur jag kände då.
Nu kommer vi till det som har med rubriken.
Samma dag kommer det helt plötsligt in en massa beställningar på webbshopen.
Helt bara så där.
Var det en tillfällighet?
Jag vill gärna tro att någonstans där i mörkret så finns det ljus då ens handlingar kommer från hjärtat.

I vilket fall så var jag glad över de senaste veckorna då far och son fick umgås och ha roligt då det sällan händer.

Min bror har ofta kritiserat mig för att efter ett tag då man ställt upp för en person och märker att den personen inte ger något tillbaka utan bara rider påens goda hjärta reagerar starkt.
Han tycker inte att man ska ta upp allt man har gjort för den personen som ett slag i ansiktet.
Och till viss mån så stämmer det, märker man att personen i frågan utnyttjar en så är det bara backa och sluta vara ett offer för den personen.
Men samtidigt är frågan vem är den som är värst?
Han som efter ett tag reagerar och säger ifrån då den blir utnyttjad eller den som utnyttjar utan samvete eller respekt för den andras uppoffringar?

Ja..jag kan bara lägga energi på att bli bättre själv och låta de andra kämpa med sina egna brister.

Tittade på svenska hollywoodfruar och konstaterade att dessa är moderna tiders clowner som tillåter sig själv visa för miljoner människor att spendera tid och pengar på totalt löjliga saker. Som att en hund (som ser ut som en råtta) blir behandlad som den vore mer värd än en människa och känna ångest då de inte lyckas köpa rätt porslin är viktigare än att förädla och förbättra dess relationer med andra människor och sina egna barn.
De försöker köpa sig lycka vilket man ser direkt att det aldrig räcker till och samtidigt slänga ut sig en massa rent sagt korkade uttalanden.
Det tråkiga är att det finns en hel del människor som ser upp till t.ex. Montazami och "gänget".
Vad hände med

Integritet?

Uppoffring?

ödmjukhet?
sann kärlek?


En liten tanke till dessa människor som gör skillnad i detta liv, jag hyllar min far och alla dessa människor som kämpar mot alla odds och trots det delar med sig av sitt "torra lilla levebröd".

SLUT!!