Ja det har varit en händelserikt månad (oktober).

Som jag skrev för ett par veckor sedan så har min tro/vilja sats  på prov.
Det är lätt att predika om det ena och det andra, men det är under press som det
visar sig om man lever som man lär.

Natten till den 13 augusti så var jag med om ett grip där jag fick använda mig av nödvändig våld för att freda mig från en angripare.
För att inte ta upp händelsen igen så kan ni läsa om det på bloggen den 13 augusti.

Se HÄR

Vi gör en "Odysses" och går tillbaka till den 12 oktober.
Hade kommit hem från Västerås för att vara lite med barnen och för att Bella hade problem igen med reumatismen.

Jag var ganska sliten och var tvungen att uträtta en massa "vardagsjobb" som att öppna brev, svara på mail m.m.

Hade även hemma en städerska som skulle städa lite.

Strax efter 18 så knackades det på dörren.

När jag öppnade dörren så stod det två uniformerade kvinnliga poliser utanför.
Ja det var pest eller kolera, då jag inte kunde vara inne (städerskan) och prata med dem eller utanför då grannar var nyfikna.

Det fick bli innanför med en städerska som undrade vad jag var för en som fick polis besök så här dags.


Jag fick informationen att mina jaktvapen skulle omhändertas på grund av att jag var misstänkt för misshandel.

De kvinnliga poliserna var supertrevliga och de försökte göra det så smärtfritt som möjligt för mig.

Men problemet var att det togs ifrån mig all jaktmöjlighet just när älgjakten hade startat och jag hade betalat en massa pengar för att vara med och jaga denna år.

Alla mina vapen var inskjutna och hade dyra kikare respektive rödpunktsikte på vilket gjorde det jobbigt att lämna dem ifrån sig.

Men det jobbigaste av allt är att jag kände mig väldigt kränkt även om damerna var väldigt korrekta.
Det var bara att bita ihop och låta dem göra sitt jobb och bemöta dem med samma trevliga attityd.

Två veckor innan fick jag informationen av mina kollegor som var inblandade att en kvinnlig polis ringt upp dem och förhört dem om händelsen.

De uppfattade henne som väldigt "på" och ville på något sätt få någon typ av erkännande om att vi hade gjort fel och stackars kille var ett offer av vaktvåld.

Jag längtade efter att tala med den polisen ;-).

Min tur kom lördagen innan onsdagen de kom och hämtade mina bössor.
Hon kallade in mig kl. 19 på kvällen på en lördag då annan tid inte fanns till förfogande.

Jag var misstänkt att har slagit denna arma kille med 20 knytnävslag och sju sparkar i huvudet.
Japp ni läser rätt, man undrar hur en person hade mått efter sådan våld och hur
detta måste på något sätt dokumenterats på sjukhuset.

 Det fanns två "oberoende vittnen" till detta påstående
och en oberoende vittne som såg bara x antal slag men inga sparkar.

Det verkade inte som polisen reflekterade på dessa avvikande uppgifter men för mig var det glasklart att dessa var inte oberoende vittnen utan vänner till den gripne.

Hon frågade mig om jag tränade någon typ av kampsport och jag ställde frågan om det var olagligt att göra det.
På vilket sätt har det med händelsen att göra???????

Nej just det, det är bara kriminella och olämpliga OV som tränar sånt......

Ja hon gjorde bara sitt jobb men åter igen har vi här okunskap och förutfattade meningar i rättsväsendet.

I stort sätt alla problemgäster tränar, har tränat m.m. och med tanke på hur stort MMA har blivit idag så har man att göra med folk som kan göra skada vid en konflikt.

Men vi får inte använda oss av det trots att det finns något som heter nödvändig våld för att freda sig.
Vi skall kasta bananer på dem och underkasta oss då en angripare står eller ligger, som i mitt fall och "matar" slag i ansiktet på en.

Vi pratade ett tag om krogen och jag vill gärna tro att hon fick sig en tankeställare hur det verkligen är på krogen.

Jag började ganska omgående att "forska" runt dessa så kallade oberoende vittnen och genom vissa källor och vilja lyckades jag sammankoppla dessa som vänner sen tidigare.

Hittade bilder på Facebook på dem tillsammans och en av dem lyckades nässla sig in i en OV grupp på FB.
Självklart så blev han utslängd ur gruppen.

Det som jag ser som alvarligt och ett angrip mot oss OV är inte då den gripne anföll mig och slog till mig upprepande gånger.
Det som är allvarligt är efter det visade sig att jag var bättre på att försvara mig än vad han väntat sig så tvekade de inte att använda sig av lagen och dess brister till att utmåla sig för offer och helt enkelt ljuga och fabricera en historia som vår rättsväsende hakade på utan att ifrågasätta eller misstänka att något inte stämde i deras berättelse.

Det är lättare att sätta dit en OV en civila, tyvärr och då spelar det ingen roll vad som verkligen har hänt.

Det som gjorde det mer frustrerande var att när jag lyckades koppla ihop dessa vittnen till den gripne så var det fortfarande ingen fokus på det alls.
En av utredarna ville lägga det åt sidan trots att det finns klara bevis på att dessa har fabricerat deras historia.

Det finns minst 4 OV som vittnar om att inga 20 slag har tilldelats (utan 2-3 slag) och inga sparkar.
Det finns en oberoende vittne som inte han heller såg några sparkar.
Men trots det så ifrågasätter inte utredarna den gripnes trovärdighet och hans så kallade oberoende vittnen.


Som sagt det pågår en ren Häxjakt mot OV från alla möjliga håll, men som tur så finns det undantag och poliser som är ute på fältet och verkligen ser med vad vi har och göra med.
Poliser som även de har varit OV och det gör verkligen skillnaden i att veta och tro.

Det är som de tunnelbanevakterna som media utmålade som våldsamma mot den 12 åring.
Jag viste direkt att inget av det stämde.
Det visade sig sedan att det inte var som det hade utmålats.

Se HÄR


Ja det känns som jag har skrivit redan för mycket om det här.
Det är bara negativ energi och det ger inga lösningar.
Under tiden som det pågick så hade min dotter ont i lederna, pappa stora problem hemma, jag på utbildning i Västerås samt tre jobb att fokusera på m.m.

Och de som drabbades mest av det här var mina barn, jag fick inte tillräcklig ro och tid för dem.

Men här kommer det viktiga.

Det är attityden och se allt det här som tillfälliga hinder och inte problem.
Att ta distans till det hela och se allt fantastisk runt omkring en.
Att nyttja detta och lägga fokus på att bli bättre, lägga energi på annat som är viktigare en att
vara arg, ledsen och besviken.

Thomas Bagge är ett fantastiskt exempel som jag starkt ser upp till.
Han är i en division för sig!!!!
Trots det han går igenom så lägger han all sin energi på att ställa upp för oss andra och guida oss till ett bättre liv.

Mikaela som sätter mål och bara uppnår dem utan att låta något stoppa henne.
Richard som satt sitt mål att vinna VM i K1 och gjorde det trots en massa hinder.

Dessa är människor vi har att lära ifrån.

Vägra vara offer (som en viktig person i min utveckling sa).

Styr din egen färd i livet och låt inte andra, annat styra dig!!!

Stay Sharp, Stay Positive.

Ta vara på de människor som vill ditt bästa, även om det blir lite tjatigt.

Man kan inte bara prata om allt roligt i livet och all ytligt.

Något skrev på FB hur ytligt det kunde vara och falskt.
Men man väljer själv det man vill få ut av.
Väljer man springa runt i Stockholms "fina krogar" bland människor som lever med att vara ytliga, falska, ute efter din kropp, dina pengar m.m.
Så får man inget givande info tillbaka.
Man lever i en bubbla i tron att livet kan bli bättre.

Själv valde jag vara med fantastiska människor i söndags i vårbergs loppmarknad (jag hade förutfattade meningar där kan jag säga)

Det som gjorde att jag hade så kul och så bra var de människor jag hade runt omkring mig.
Inte vart jag var.

Ta vara på det som kan göra dig till en bättre version av dig själv (snott detta från en vän :-)).

Tack till er som är positiva till det jag skriver, Tobbe, Micha m.m.

Värme till er alla.

SLUT